Ludvig II av Bayern anses av många vara en av de mest intressanta monarkerna i Europas långa historia. Han beskrivs som ibland som ”sagokungen” och ”den galna kungen”, två sidor av hans liv och personlighet som glider in i varandra.
Wittelsbachdynastin
Ludvig II far, Kung Maximilian II av Bayern, hade kopplingar bakåt i tiden till Wittelsbachdynastin. Maximilian II köpte ruinerna av borgen ”Schwanstein” med central roll för adelssläkten Schwangau. 1832-1837 byggs ett nytt slott i nygotisk stil på den historiska platsen. Hohenschwangau slott blir kungafamiljens sommarresidens. Som barn (född 1845) kom Ludwig II att förälska sig i den sagolikt vackra naturen, inte minst det dramatiska vattenfallet i Pöllatschlucht. Han utvecklade en passion för medeltiden med utgångspunkt från sägner om dynastins historia, med berättelserna om borgen och om svanriddaren Lohengrin. Ludvig II av Bayern blev kung på sin fars dödsdag 1864. Har var då endast 18 år. Två år senare tvingades han att acceptera ett svårt nederlag och förlorade makt i Preussen. Med tiden skapade sin egen alternativa värld, där han kunde leva som en medeltida sagokung. Ludwig storsatsade på att bygga nya slott. Det finns två versioner av hur kostnaderna fördelades. En version beskriver hur hela Bayern försattes i fattigdom. Trots detta insisterade kungen på att fortsätta bygga slott, trots att en skenande skuldsättning riskerade att göra riket bankrutt. En annan historiebeskrivning säger att slotten Linderhof, Herrenchiemsee och Neuschwanstein bekostades genom kungens ackumulerade rikedom och löpande apanage. Sannolikt tömde han både rikets och den egna kassakistan.
Med tiden blev det allt mer uppenbart att Kung Ludwig II var oförmögen att bära ansvaret som konstitutionell monark. Han ingick aldrig äktenskap och fick ingen lillprins. Kungens rådgivare gjorde försök att hjälpa honom med psykiatrisk behandling men han fortsatte att leva i sin egen lilla värld tillsammans med Wagners musik. Varje opera analyserades och tolkades ner till minsta bokstav. Sommaren 1886, närmare bestämt den 9 juni, fråntas Ludwig II makten. Han efterträds av sin bror Otto som förklarats sinnessjuk 14 år tidigare. Enligt grundlagen övergick därför regentskapet till farbrodern Luitpold av Bayern.
Oklara omständigheter
Ludwig tvingas lämna Neuschwanstein slott på kvällen den 12 juni 1886. Han förs till det relativt anspråkslösa Schloß Berg. Trots att den då 40-årige kungen var en erkänt mycket god simmare drunknade han den 13 juni under en simtur i Starnbergsjön. Det är i alla fall den dödsorsak som presenterades officiellt. Samtidigt hittades även en annan man död i sjön. I Ludwig II:s dagbok finns ledtrådar om att han var homosexuell – vid denna tid en tung hemlighet att bära. Föga förvånande lär kungen ha varit förälskad i vännen Richard Wagner. Kung Ludwig II bodde på (byggarbetsplatsen) Neuschwanstein så ofta som möjligt från 1884 och framåt men fick aldrig se sitt älskade sagoslott färdigt. Efter hans död uppdagades att byggkostnaden skenat iväg till 6.180.047 mark, med lån på över 7 miljoner. Det beslutades att så snabbt som möjligt färdigställa de viktigaste rummen. Endast sju veckor efter Ludwig II:s död öppnades slottet för allmänheten. Syftet var att via entréavgift generera intäkter för att hjälpa till att stärka kungarikets sargade finanser. Så rullar det på än idag och de årliga intäkterna från närmar sig 10 miljoner euro. Samtidigt kräver slottet naturligtvis väldigt mycket underhåll, bland annat på grund av att luftföroreningar smutsar ner och skadar fasaderna.
Det är minst sagt ironiskt att kung Ludwig byggde Neuschwanstein för sin personliga tillflykt från omvärlden. Idag är det ett av Tysklands mest kända turistmål. Hittills har mer än 50 miljoner människor besökt slottet.
